Porträtt syster Tyra Antonia, Mariavalls Kloster, Skåne [2003]

[Del av porträtt] Ibland vill man bara koppla bort omvärlden, tänka otänkta tankar och få tid att andas djupt och långsamt. Syster Tyra Antonia bestämde sig på stående fot för att leva resten av sitt liv som nunna efter den helige Benedictus strikta regler. Efter att ha ägnat ett halvt liv åt eftertanke tycker hon att det viktigaste av allt är att våga vara bara sig själv.

Mariavalls kloster, eller Jesu Moder Maria Kloster som det egentligen heter, ligger inbäddad i ett eldhav av röda höstlöv. En mil norr om skånska Tomelilla, alldeles i utkanten av Greve Sparres gods Kronovall, fick systrarna möjlighet att grunda Sveriges första Benediktinkloster.
1992 stod det klart och det trångbodda och uttjänta ålderdomshemmet hade gjort sitt. Idag hyser Mariavall tretton nunnor under Syster Tyra Antonias ledning, men många utomstående söker sig också hit för att finna lugnet och friden. Det går bra att hälsa på och bo i klostrets spartanska men ombonade gästrum. En chans att koppla av en stund, samla sina tankar eller hitta tillbaka till sig själv.

Hela Mariavall är ett under av funktionell estetik. Enkla material, rena linjer och sparsmakade färgskalor ger minimalismen en ny dimension. Det hade inte förvånat om en målare dök upp runt hörnet. Det känns nästan ofärdigt med sina obehandlade trägolv, den gråa putsen och den knappa belysningen. När det varma kvällsljuset sköljer över den kala betongen ser man skönheten och helheten. Inget har lämnats år slumpen. Klostrets holländska arkitekt Dom Hans van der Laan levde en stor del av sitt liv som Benediktmunk. Hans stora passion var att sammanfoga funktionella krav med en talande formgivning i en anda av förnäm enkelhet – ”nobilis simplicitas”. Därför är det kanske inte så underligt att arkitekturen så klart förmedlar gamle Benedictus regler för de renläriga; Stillhet, Enkelhet, Frid, Bön, Arbete, Studier och Avskildhet.

Här lever och verkar Syster Tyra Antonia och hennes 12 systrar. Deras dagar fylls av bön, arbete, vila och studier. Alla drar sitt strå till stacken men det finns alltid tid att dra sig undan och söka avskildheten:
– Jag vet inte riktigt vad alla håller på med under dagarna, säger Tyra med ett försiktigt leende.

Var och en av Mariavalls nunnor har sin förklaring till varför de valt att gå i kloster. Det finns inga ansökningskriterier att uppfylla eller livsöden som är överrepresenterade. Det handlar om att fatta ett beslut och följa sin tro. Syster Tyra minns den där dagen för snart 50 år sedan som om det var igår:
– När du är kallad finns det inga tvivel, sökandet är plötsligt över. Det kändes som om jag äntligen hade hittat hem.

Text och bild: Petter Gustafsson